Osteopati grundades under slutet av 1800-talet i USA av läkaren Andrew T. Still och är en form av manuell medicin – dvs. utövaren använder sina händer och behandlar med enbart dessa som redskap. Osteopati uppkom då man såg att om man hittade orsaken till problemet i kroppen så försvann problemet. Därför läggs störst vikt vid undersökning av kroppen – såsom ryggrad, muskler, leder, bindväv och nervsystem. Det finns inga standardbehandlingar på olika åkommor utan varje person måste undersökas och behandlas helt individuellt utifrån dennes behov.

Osteopatin vilar på fyra grundprinciper:
1. Kroppen är en helhet. Dvs. kroppen hänger ihop från huvud till tårna och hela kroppen måste alltid tas i beaktning även om man behandlar ett lokalt problem. Människan består av ”kropp, tanke och själ” (body, mind and spirit) saker som livssituation, stress, mental hälsa, hur man trivs med livet etc. påverkar även direkt eller indirekt kroppen och kan orsaka spänningar och obalanser i kroppen vilket bör tas i beaktning utifrån ett holistiskt perspektiv av människan.

2. Kroppen består av självreglerande mekanismer och kroppen är kapabel till självläkning. När man i behandling tar hänsyn till detta och hjälper kroppen med de spänningar och låsningar som kroppen inte riktigt klarar av själv och samtidigt stimulerar kroppens självläkande mekanism, så får kroppens egna självläkningsförmåga mycket lättare att få kroppen tillbaka till balans. Och när kroppen återfår sin inre balans optimeras kroppens rörelse och funktion och därmed minskar spänningar, och värk försvinner. Med andra ord – KROPPEN (patientens) gör behandlingen – terapeuten hjälper den bara på vägen.

3. Kroppens struktur och funktion är sammankopplade. Hur man står (hållning) påverkar hur man går/rör sig (funktion). Och hur man går/rör sig påverkar hur kroppens hållning (struktur) blir. Tar man hänsyn till detta så kan man genom behandling av kroppens olika struktur och dess funktion påverka både kroppen som helhet, hållning och rörelseförmåga.

4. En rationell osteopatisk behandling grundar sig på dessa principer ovan. Dvs. om man tar hänsyn till detta i varje enskild fall och behandling – att den fysiska kroppen och människan som individ är en helhet, att kroppen har självläkande förmåga och sambandet mellan struktur och funktion påverkar varandra, så har man på ett effektivt sätt genom förnuftig behandling möjliggjort för kroppen att bli fri från sitt besvär.

Osteopatin spred sig från USA till Europa runt 1900-talets början och är idag en känd och väletablerad behandlingsform i länder som Storbritannien, Norge, Frankrike, Tyskland, Nya Zeeland och USA. I sju stycken länder inom EU, samt i USA, är osteopat ett legitimerat yrke och en process för legitimering pågår även i Sverige. En utbildning till osteopat kräver 4-5 års utbildning. Grundläggande studier i anatomi, fysiologi, sjukdomslära, osteopatisk undersökningsteknik, behandlingsmetodik och praktik i elevklinik ingår i utbildningen.